Ja jag vet inte vad jag ska tycka, nu i efterhand, när jag är äldre så förstår jag inte hur man kan svika och lura sina egna barn som hon har gjort.
Jag tror att allt började när jag gick i runt 5.an. Hon träffade en yngre kille som höll på med droger och mamma var nog 40 år. Hon började väl så smått att göra henne sällskap med dessa droger. Till slut så blev dom påkommen av polisen och hon tappade vårdnaden om oss. Vi blev förhörda av socialen ang mammas och pappas sätt att vara på. Vi flyttade till pappa och vi förstod inte varför. - Vi bor hos pappa nu för mamma mår dåligt och får så lätt blåmärken kommer jag ihåg att jag brukade säga??
Sen kommer jag inte riktigt ihåg så mycket förrän mamma flyttade till skytten och jag och Malin hade blivit äldre. Vi blev vana med att mamma låg mycket och sov på soffan och att det oftast stod ett glas med öl på bordet, (kan ha varit folköl) hon glömde ofta bort oss och lagade sällan mat, så det fick vi göra själva och det var ett riktigt dåligt utbud! Spagetti eller nudlar. Sällan korv eller köttbullar till. Jag kommer ihåg att jag reagerade på att mamma inte var som vanligt, jag frågade henne en gång - Mamma?, Tänker du ta livet av dig!? Alltså såna bekymmer ska inte tjejer tänka på och gå och grubbla på i den åldern vi var i då!
Till slut så började vi utnyttja det faktum att mamma inte verkade bry sig eller inte märkte vad vi höll på med. Vi började skolka, festa, smyga ut på nätterna mm. Jag tror att om hon hade varit mera uppmärksam så hade hon nog stoppat oss. Vi var ju ganska smarta så vi försökte ju smyga så mycket som möjligt.
Hon hade jämt en massa konstigt folk rännandes hemma (narkomaner/alkolister) Många gånger fick vi kissa i ett provrör (åt hennes kompis sa hon) Men nu vet jag ju att det var hennes eget kissprov.. Att utnyttja sina barn på det sättet?! Jag har kommit på henne någon gång då hon suttit och rökt på. Och ibland efter skolan så brukade jag åka och hälsa på mamma (Vi bodde då hos pappa) Men tillslut så sa hon att vi inte bara fick komma inklamandes utan vi skulle ringa först. Antagligen så hon han gömma undan knark och kompisar.
Mamma hade bra stunder ibland också och hon var ju vår mamma så självklart älskade vi henne. Och vi älskade dom bra stunder vi hade tillsammans med henne.
Mamma är fotfarande fast i det där träsket med en "pojkvän" som klapar till henne titt som tätt.
Jag trodde att hon skulle skärpa till sig efter hon fått så många underbara barnbarn. Men hon skiter fortfarande i det. Alltså hon är ju glad och pigg när vi väl prata med henne men jag tycker att hon skulle kunna engagera sig lite mer och försöka få oss att komma och hälsa på eller erbjuda sig att vi ska träffas på stan och fika.
I dagsläget har jag inga förhoppningar eller förväntningar av mamma, Jag förstår bara inte hur hon kan välja att skita i sina barn och barnbarn. När det finns dom som skulle göra allt för att få det som hon har! Óch hon bara kastar bort sitt liv på skit.
Jag har en egen familj nu som jag älskar över allt annat. Och jag är så glad att pappa och farmor fanns där och styrde upp vårat liv när mamma hade det jobbigt. Vi flyttade till pappa när jag gick i Nian kanske? Och då slutade vi med dumheterna vi höll på med och fick genast mycket bättre betyd och attityd.
Jag älskar dig pappa! <3
